Jag har under de senaste veckorna följt hur e-handlaren Dan Nilsson fått en allt sämre relation med sin bank Nordea. Dan lät Nordea ha hand om både hans privatekonomi som hans företag Retevo AB i vilka han säljer leksaker, prylar med mera på nätet.
Efter en hel del lidande så rinner droppen över för honom den 29:e Oktober med bloggposten Nordea suger där han berättar om all fördröjning i tjänster och brist på information han upplevt. Eftersom Dan är rätt rutinerad i sin kategori så hamnar inlägget "Nordea suger" på plats nio när man googlar Nordea.
Den 12:e November skriver Dan att han äntligen har fått svar efter att ha kontaktat Nordeas kundombudsman. Dan frågar ”Så ni hanterar alltså min kritik med att be mig byta bank istället för att bemöta och åtgärda era fel?” och kundombudsmannen svarar "Ja, i princip". Detta leder till att Dan beslutar sig att skapa sidan nordeasanningen.se där folk kan skriva in hur de själva blivit felhandlade av banken.
Det tar inte slut där, utan igår (27:e November) skrivs ett inlägg på nordeasanningen.se från avsändaren "nöjd kund" om hur bra Nordea är och att det är kunderna som är tröga. Det visar sig att detta inlägg är skrivet från en IP-adress tillhörande Nordea själva. Detta var något som även tidningen Metro Teknik snappade upp.
Jag frågar mig själv hur många kunder Nordea kan ha förlorat av allt det här, bara för att de valde att inte hantera en av deras viktiga kundrelationer. Det hade gått så mycket bättre med en inställning mer i stil med "vi ska försöka fixa det här" istället för att flytta över ansvaret på kunders sida, sprida falsk information och orsaka en viral spridning av missnöje mot banken och varumärket.
Filmbranschen har ett antal olika knep de gärna tar till för att få dig att köpa filmen. Här får du reda på några typiska sätt som filmers marknadsföring kan riskera att lura dig på.
Med en trailer som är felaktigt ihopklippt eller missledande
En filmtrailer ska likt en vanlig reklamfilm sätta tonen för produkten, i det här fallet filmen och visa noga utvalda delar som ska locka publiken att betala för att se filmen. Detta kan lätt bli missledande om klippen som väljs inte är representativa för filmens tema eller handling eller om musiken och tempot inte heller passar med vad den slutgiltiga filmen innehåller.
Exempel: Filmen Jarhead som är ett krigsdrama som handlar om ett gäng amerikanska soldater under Kuwait-kriget. Trailern får filmen att framstå som en actionfylld krigsrökare med en del humor när den riktiga filmen är ett pratsamt drama där personerna aldrig får kriga på riktigt.
Med nya utgåvor
Det här ett riktigt girigt sätt som filmbolagen använder för att mjölka ur så mycket pengar som möjligt ur en film på DVD. Det kan släppas en special edition, collectors edition, directors cut, extended cut och så vidare av samma film där det enda som skiljer är några minuter i speltid eller lite extramaterial. Detta gör konsumenter förvirrade och leder till att de som redan köpt en utgåva känner sig lurade. Som om det inte vore nog kommer filmen sen på Blu-ray i lika många utgåvor.
Exempel: Watchmen theatrical cut DVD, The Director's cut Blu-ray, The Director's cut (Two-disc Special Edition) The Ultimate cut blu-ray.
Genom att säga att historien är baserad på "verkliga händelser"
The Blair witch project använde en smart och nytänkande marknadsföring där flyers sattes upp med texten "missing" och bilder på skådespelarna. Skådespelarna var i samband med biopremiären gömda för att öka tron att det man såg var "på riktigt". Detta var en smart packeterad lögn som inte alla filmers marknadsförare lyckas med lika bra med.
Ofta ser vi omslag och posters stoltsera med "baserad på en sann historia" vilket för tankarna till att det man får se faktiskt är ett återskapande av något helt sant! Sanningen är att dessa filmer oftast är löst inspirerade av en verklig historia. Även om filmen är baserad på en sann historia så lär filmmakarna ha kryddat till den, glorifierat eller vinklat det så att det ändå blir mer fiktivt en historiskt korrekt. Med kända namn som inte har så mycket med filmen att göra
Hur många gånger har inte en film försökt sälja in dig med "från producenten av..." eller "av de som gjorde..."? I filmbranschen är producenten den med störst makt på en filmproduktion och bestämmer över regissör, personal och finansiella uppgifter. En etablerad producent kan ge en indikation på att produktionen har kvalitet och har potential för att tjäna pengar men det är ingen garanti för att filmen är kul att se på eller kreativ, vilket främst är regissörens ansvar. En känd producent kan mycket väl ha pumpat in pengar i ett filmprojekt som en risig regissör har hand om och då regissören inte är så känd så är det producentens namn som placeras på affischen.
Ett annat sätt namn används för att sälja in dig och riskerar att lura dig är när en gammal bortglömd film marknadsförs med en person som på senare år blivit kändis. Vid nyutgåvan framhävs kändisens roll i filmen och det uppfräschade omslaget får det att se ut som en ny film.
Eller varför inte locka med ett känt namn fast skådespelaren i fråga bara är med en kort stund i filmen? Till exempel filmen Sky Captain and the World of tomorrow där Angelina Jolie bara är med några minuter men ändå är med på omslaget.
När man ska marknadsföra ett nytt rollspel som Dragon Age är den sociala länksidan Digg.com ett utmärkt val för många ur den potentiella målgruppen hänger där. Felet de marknadsansvariga för Dragon Age gjorde var att i princip ta över all reklam för några dagar sedan på delar av Digg. Besökare blev helt överösta i form av en störande Flash-bakgrund, flertalet bannerannonser och sponsrade nyhetsartiklar.
Det kanske inte är någon stor sak kan man tycka, men när dessa två artiklar för närvarande har respektive 2386 respektive 9741 "diggs" och vissa i de hundratals kommentarerna skriver att de inte kommer att köpa spelet enbart för all störande reklam.
Detta är alltså ett exempel på hur man inte ska göra som Internetannonsör då det är ett sätt att irritera målgruppen och förlora många potentiella kunder samt skapa dålig publicitet runt spelet.
Jag har under de senaste veckorna följt hur e-handlaren Dan Nilsson fått en allt sämre relation med sin bank Nordea. Dan lät Nordea ha hand om både hans privatekonomi som hans företag Retevo AB i vilka han säljer leksaker, prylar med mera på nätet.
Den 12:e November skriver Dan att han äntligen har fått svar efter att ha kontaktat Nordeas kundombudsman. Dan frågar ”Så ni hanterar alltså min kritik med att be mig byta bank istället för att bemöta och åtgärda era fel?” och kundombudsmannen svarar "Ja, i princip". Detta leder till att Dan beslutar sig att skapa sidan nordeasanningen.se där folk kan skriva in hur de själva blivit felhandlade av banken.
